Att mäta mängden T4 och T3 i 24-timmars urin verkar i de allra flesta fall korrelera med patienternas hypometabolismsymtom. Många är dem som sökt vård hos olika läkare under många år för sina hypometabolismsymtom, men då blodproven kommit tillbaka normala har de inte erbjudits någon hjälp mer än eventuellt antidepressiv och/eller smärtlindrande medicinering. Ett 24-timmars urinprov har däremot visat brist på sköldkörtelhormon och när patienterna fått behandling för detta (samt eventuell behandling för sviktande binjurar) har också deras symtom försvunnit.

Ingen bland förespråkarna verkar kunna förklara exakt hur det går till, men tesen är att sköldkörtelhormonerna i urinen är ett mått på hur mycket av hormonerna som verkligen förbrukats av cellerna, till skillnad mot ett blodprov som mäter hur mycket av hormonerna som cirkulerar i blodet. Det är dock i cellerna de ska göra nytta, och blodet är ju i steget innan de kommit dit.

Göran Petersson, professor i kemi- och bioteknik vid Chalmers, skriver dock att varken blodprov eller urinprov kan helt spegla halterna av sköldkörtelhormon på cellnivå, där en stor del av T3 bildas och sedan förbrukas på plats.

Att ta ett prov från urin som patienten samlat under 24 timmar kan tyckas ge ett mer rättvist värde än ett blodprov, som enbart avspeglar en tidpunkt. Dessutom sägs mängden FRIA sköldkörtelhormoner (dvs dem som är av betydelse) i urinen vara cirka 80 procent, jämfört mot enbart cirka 0,3 procent i blodet. Förespråkarna anger detta som argument till varför urinprovet är så mycket känsligare än blodproven.

Urinprov för detta ändamål är inte något den vanliga vården vanligtvis befattar sig med eller har någon kunskap om. Det finns undantag så prata med din läkare och fråga om du kan få en remiss på urinprovet, så slipper du bekosta det på egen hand.

Analysföretaget Scandlab AB samarbetar med Genova Diagnostics i Storbritannien, och distribuerar dessa tester i Sverige.

Läs mer om T4 och T3 i urin i dokumentet nedan.

Senast uppdaterad 2010-06-10